I dagarna för 100 år sedan återfanns ”Flygbaronen” Carl Cederströms ilandflutna kropp efter ett flyghaveri över Ålands hav den 29 juni 1918. Därvid hade en av Sveriges flygpionjärers liv ändats efter en kort men för svenskt flyg betydelsefull karriär.

Livsnjutaren, baronen och flygpionjären Carl Cederström omkom i en flygolycka den 29 juni 1918, för 100 år sedan. Han innehade svenskt flygcertifikat nummer 1. Han lade grunden för den flygutbildning som än idag bedrivs på Malmen. Foto via Svensk Flyghistorisk Förening

Carl Cederström föddes den 5 mars 1867. Efter en medioker skolgång for Cederström som 20-åring till USA där han under några år försörjde sig som bl.a. cowboy och vaudevilleartist. Vid återkomsten till Sverige blev han lantbrukare på familjens gård Brunn på Ingarö i Stockholms skärgård. Hågen stod emellertid till den nya tidens teknik. Han startade firman Bil-Bol (Bilbolaget) som förutom bilförsäljning även bedrev taxirörelse i Stockholm. Verksamheten var mycket inkomstbringande, men när Cederström fick höra talas om Louis Blériots flygning över Engelska Kanalen 1909 – för övrigt fyra dagar före den första motorflygningen i Sverige – begav han sig omedelbart till Frankrike för flygutbildning. Cederström blev därmed Sveriges förste pilot mer certifikat nummer 1.

Carl Cederström populariserade flyget genom turnéer i landsorten med sin från Frankrike anskaffade Blériot XI. Foto via Svensk Flyghistorisk Förening

Från Frankrike medförde han ett Blériotflygplan. Cederström gav sig snart i kast med att slå olika rekord, bl.a. i höjdflygning. Den 7 juli 1910 försökte han flyga över Öresund, men den primitiva motorn krånglade och han fick den 17 juli se sig slagen av dansken Robert Svendsen. Cederström fick dock revansch 24 augusti och den 10 oktober var han den förste att flyga i Norge. År 1911 turnerade han med sin nya och starkare Blériot ”Nordstiernan” i landsorten, där han drog stora åskådarmassor. Hans utåtriktade sätt bidrog till hans popularitet. I den närmaste vänkretsen återfanns bland andra Bruno Liljefors och Albert Engström.

Cederström insåg tidigt flygets praktiska nytta. År 1912 startade han en flygskola på Malmen utanför Linköping. Skolan togs efter en tid över av militären, som fortfarande bedriver flygutbildning på platsen. År 1916 startade Cederström tillverkning av flygplan på licens i Nordiska Aviatik AB i Midsommarkransen, och 1917 planerade han tillsammans med flygpionjären och Sveriges förste militära flygare Olof Dahlbeck att öppna en flyglinje till dåvarande Petrograd, nuvarande Sankt Petersburg, med egenhändigt tillverkade passagerarflygplan.

Den 29 juni 1918 skulle han tillsammans med marinflygaren Carl-Gustaf Krokstedt leverera ett licenstillverkat hydroplan av typen Curtiss till Finland. Männen kom aldrig fram och vad som hände är ännu höljt i dunkel. Cederströms döda kropp återfanns efter en tid ilandfluten i havsbandet. Cederström var 1900 – 06 gift med författarinnan Marika Stiernstedt (1875 – 1954).

Den flygbåt av typen Curtiss i vilken Carl Cederström och Carl-Gustaf Krokstedt havererade någonstans över Ålands hav. Foto via Svensk Flyghistorisk Förening

Lennart Berns

Team 60, med en medlem frånvarande under träning inför FM Flygdag

Under vecka 25 övade uppvisningsgruppen Team 60 inför Försvarsmaktens flygdag i Uppsala. Lokalpressen fick en exklusiv visning av ett av momenten på onsdagen.

Uppvisningsgruppen från Flygskolan på Malmen spenderade midsommarveckan på Uppsala garnison. Gruppen består av flyglärare som till vardags grundutbildar blivande stridspiloter på SK60.

Team 60 2018 är:
#1 Magnus Bragvad
#2 Johan Landin
#3 Klas Bäckström
#4 Marcus Jedby
#5 Michael Zettergren
#6 Per Klementsson
#7 Fredrik Müchler (Reserv)
#8 Carl Nilsson (Speaker)

Under veckan har sommarens stora flyghändelse i Uppsala varit i fokus – Försvarsmaktens flygdag 2018. Lokalpressen som bjudits in att få en exklusiv visning av programmet fick se gruppen flyga i formation med endast tre meter mellan vingspetsarna. Sådana marginaler ställer krav på säkerhet, planering och samarbete.

Kapten Magnus Bragvad intervjuas av SVT Uppsala som teamledare för Team 60

– Det bästa med att vara en del av Team 60 är att det krävs ett fantastiskt lagarbete och att alla alltid är 100 procent fokuserade, säger kapten Magnus Bragvad, Uppvisningsledare Team 60.

Försvarsmaktens flygdag 2018 kommer bjuda på flera märkvärdiga uppvisningar där Team 60 är en del av programmet. Syftet är inte bara att visa upp Flygvapnet och dess olika beståndsdelar utan också att skapa ett intresse hos publiken så att fler personer ska söka sig till en karriär inom Flygvapnet och Försvarsmakten i framtiden.

Lokalmedia i Uppsala fick sig delgivit flygdagsprogrammet och dokumenterade Team 60 träning

Hur är det att jobba som pilot inom Försvarsmakten?

– Den kan låta som en klyscha, men det är världens bästa jobb. Att ha sin arbetsplats i luften är helt fantastiskt och man utvecklas hela tiden, det finns alltid något att förbättra. Dessutom så skiner alltid solen ovanför molnen, säger Magnus Bragvald.

Den klockan 08.00 den 25 augusti öppnar Luftstridsskolan grindarna till Uppsala garnison för allmänheten.  Utöver flyguppvisningar av bland andra Team 60 så finns det även möjlighet att titta på flera markutställningar och komma nära några av våra fordon, flygplan och helikoptrar.

Media pratar med chefen och resten av teamet beskriver med glädje resultat av träningspasset

Team 60 har hittils i år genomfört ett antal överflygningar:
19 maj Göteborgsvarvet
2 juni Stockholm Maraton
17 juni Volvo Ocean Race, Göteborg

Team 60 kommer att genomföra följande uppvisningar:
28 juni GFU examen, Malmen
25 augusti FM flygdag, Uppsala
9 September Scandinavian Raceway 50år, Anderstorp

Försvarsmaktens flygdag den 25 augusti i Uppsala

Försvarsmaktens flygdag 2018 anordnas av Luftstridsskolan den 25 augusti på Uppsala garnison.

Grindarna öppnas för fri entré kl. 08.00.

Läs mer om flygdagen på Försvarsmaktens webbsida.

Text: Kristoffer Olofsson
Foto: Anna-Karin Eskemyr

En härlig syn! Tvåsitsiga SK 37 Viggen har åter fått luft under vingarna efter elva år.

15 maj var något av ett märkesdatum för oss flyghistoriker! Då flög SK 37 Viggen igen, efter elva år! Det handlar om individen 37809 som försetts med målning och märkning som Olle 61 från Kungl. Hälsinge flygflottilj. De som stod för prestationen var Swedish Air Force Historic Flight. Pilot under återpremiären var Stellan Andersson med Håkan Andersson i baksits.

När Viggen-systemet skrotades 2005, alltför tidigt enlig många, överfördes denna individ till Försvarets Materielverk där hon flög i ytterligare två år. Tidigare hade flygplanet tjänstgjort vid F 7 Såtenäs, F 15 Söderhamn, F 4 Frösön och F 21 Luleå. På de två förstnämnda flottiljerna som skolflygplan för utbildning av nya Viggenpiloter, på de två senare flottiljerna för att öva hantering av störning och motmedel. Flygplanet ägs nu av Saab, men opereras av Swedish Air Force Historic Flight och har fått civilregistreringen SE-DXO. Återstående flygtimmar är cirka 300 vilket räcker för att förnöja flygdagsbesökare i Sverige och utomlands många år framöver. Tanken är att SK 37 skall flyga vid Flygvapnets 100-årsjubileum 2026.

Stellan Andersson och tekniker Håkan Andersson i baksits kunde efter premiärflygningen konstatera att flygplanet fungerat perfekt.

Den tvåsitsiga SK 37 flög första gången 1970 med Per Pellebergs som pilot. 18 exemplar av versionen skulle komma att byggas. De pilvingerelaterade problemen med Saab 29 Tunnar var ett av motiven för Flygvapnets att satsa på tvåsitsiga skolversioner av kommande krigsflygplan. De blev SK 35 Draken, SK 37 Viggen och JAS 39B Gripen, även om den senare motiverades av exporthänsyn snarare är utbildningsskäl. För tvåsitsiga Lansen fanns ingen skolversion, men vissa av flygplanen kunde förses med en enkel dubbelkommandouppsättning i baksits. Den bestod av spak och pedaler samt ett primitivt gashandtag.

Lite diskret längst bak på ryggåsen, kan den skarpögde läsa den civila registreringen SE-DXO.

Text: Lennart Berns

Foto: Ulf Nylöf

Tiden går fort, för nio månader sedan flög FM02 ner till Mali för att ta över MINUSMA:s flygbidrag med en verkansmaskin av typen C130 Hercules. Vi löste av danskarna och vårt uppdraget varade i sex månader och avslutades för snart sju veckor sen. För att vara exakt kom de sista medlemmarna från förbandet hem den 16 maj, för att efter avveckling upplösas som förband den 18 maj.

Ingående i FM02 var en vakt- och eskortpluton, vilken utgjorde en tredjedel av förbandet. Plutonen hade representanter från samtliga flygflottiljers flygbassäkplutoner och tillsammans löste vi skyddet av förbandets verksamhet, personal och materiel. Detta löstes genom bevakning och skydd av vår camp, vår del av flygplatsen där förbandets verkansmaskin stod, och eskorter av materiel och personal som transporterades i Bamako. Utöver detta fanns en styrka i ständig beredskap för att kunna rycka ut ifall något oväntat inträffar, såväl på campen som på flygplatsen eller i Bamako.

Att lösa denna typen av uppgifter kan förväntas upplevas som monotont relativt fort då mycket skulle kunna bli rutintjänst, men tvärtom! Inom ramen för uppgifterna ingick rekognosering av olika platser i Bamako vilket gjorde att man fick uppleva en stad med mycket människor och intensiv trafik. Samarbetet med andra nationer vid koordineringen av säkerheten för hela camp SENOU som vår camp tillsammans med omkringliggande nationers camper utgjorde. Besök som genomfördes vid vår camp och besök vi genomförde vid andra camper gjorde att ingen vecka var den andra lik och vi fick uppleva många olika kulturer.

Uppdraget i fokus, kamratskap och uthållighet var FM02:s ledord och missionen skapade förutsättningar för att pröva förbandets ledord. Ett nytt förband uppbyggt på kort tid, bestående av individer, grupper och funktioner från hela Flygvapnet ställer krav på att varje individ och funktion att se bortom sin egen bakgrund och sätta uppdraget i fokus. Att tillsammans genom en god kamratskap och ett förtroendeinriktat arbete bidra tillsammans för uppgiftens lösande. Uppgifter som dessutom skulle lösas under lång tid i en utmanande miljö, raka motsatsen mot den miljö vi lämnade hemma i november.

Uthållighet som möjliggörs av stödfunktionerna på campen. Så som köket där den indiska kökspersonalen levererade fantastisk mat. Den norska campsektionen som servade oss med allt från tält att bo i till att säkerställa att vi hade tillgång till fordon. Trots stödet från omgivningen får man inte glömma av vikten av att verka för både sitt egna, närmsta kamratens och hela förbandets stridsvärde. Tillsammans bidrar vi alla till att vi kan verka med hög effekt och god uthållighet även i påfrestande situationer.

Jag hade förmånen att få vara chef för vakt- och eskortplutonen under en av rotationerna som var nere under sexmånadersperioden. Arbetet inom FM02 gav mig många upplevelser, erfarenheter, minnen och kamrater som jag tar med mig till mitt liv här hemma, både som individ och som militär.

Kn Erlandsson

C vakt- och eskortpluton, första rotation, FM02

Flygvapnets huvudflygdag 2018 genomfördes lördagen den 25 augusti på Ärna utanför Uppsala, före detta Kungl. Upplands Flygflottilj, F 16. Flygdagen blev en formidabel succé.

En vy över flygfältet, tagen från flygledartornet. Den visar delar av markutställningen samt myllret av folk. Foto : Lennart Berns

Över 140 000 tusen människor trampade runt på fältet och tog del av olika markutställningar, närstuderade olika flygplanstyper, där det stora transportflygplanet C-17 Globemaster lockade långa köer av intresserade, samt njöt av flyguppvisningar i strålande väder. Himlen var blå med vita molntussar vilket var utmärkt från fotosynpunkt.

Flygdagsgeneralen, majoren Olle Torbratt och hans mannar hade gjort allting rätt. Det var gott om matstånd och toaletter, på olika ställen stod vattentankar utplacerade för att fylla på medhavda vattenflaskor.
240 spotters från olika delar av världen hade fått en egen inhägnad. Enda problemen var trafiksituationen på de intilliggande vägarna, inklusive E 4, som inte var dimensionerade för den stora anhopningen av intresserade människor.
Arrangörerna tog därför det kloka beslutet att vid två tillfällen skjuta på uppvisningarna i trettio minuter.

Det är svårt att avgöra vilka uppvisningsmoment som var bäst. Några stod dock ut lite extra.
Det var framförallt Swedish Air Force Historic Flight med sin formation av alla Saabs jetflygplan genom tiderna, utom J 21R.

Blandgruppen från Swedish Air Force Historic Flight är världsunik! Inget annat land i världen kan visa upp en kavalkad liknande denna. Enda flygplan som saknas i paraden av Saabs jetflygplan genom tiderna, är J 21R. Foto: Lennart Berns

Fyrgruppen JAS 39 Gripen, pånyttfödda Team 60 med SK 60 och Team 50 med Saab Safir svarade för formationsflygning i den högre skolan, med perfekt hållna avstånd inom grupperna.
Ett uppskattat inslag var en fingerad luftstrid på förhållandevis låg höjd mellan två JAS 39 Gripen, utmärkt kommenterad av en erfaren pilot som beskrev alla manövrer på ett pedagogiskt sätt. Mera sådant på Flygvapnets flygdagar!

Luftstrid mellan två JAS 39 Gripen på låg höjd framför publiken var ett mycket uppskattat inslag. Foto: Lennart Berns

Utländska gäster var Danmark med F-16 Fighting Falcon och Finland med F-18 Hornet som demonstrerade flygplanens utmärkta manöverförmågor tack vara fly-by-wire styrsystem. Särskilt mäktig var Hornets vertikalstigning direkt efter lättningen från startbanan.
Det var en alltigenom helt lyckad flygdag!

Text och foto: PA/Övlt Lennart Berns

Luftstridsskolan, F7, F17 och F21 övar CBRN, indikering och sanering, på övningen Toxic Trip 2018 som genomförs vid 43. Naval Airbase i Gdynia, Polen.

Brittisk CBRN specialist sanerar svensk pilot. Foto: Risto Aatola, BBS/R3

Toxic Trip är en multinationell övning som genomförs av NATO, där Sverige deltar inom ramen för PFP, Partnership For Peace.
I år deltar ca 500 personer från 18 länder. Övningen fokuserar på skydd mot CBRN-händelser vid flygbaser och sanering av flygande personal.

Svensk pilot i USA:s saneringsbana. Foto: Ulf Ragnarsson, UTV Luft/TU Bas

Toxic Trip inleds med ett utbildande skede då vi förevisar vår materiel och våra metoder. Vi får öva att sanera andra länders flygförare och besättningsmän.
Snart går vi in i ett mer tillämpat skede där fyra större händelser kommer pröva och utveckla vår förmåga att hantera CBRN händelser vid en flygbas.

Fransk besättningsman går in i vår kontrollstation. Foto: Ulf Ragnarsson, UTV Luft/TU Bas

Sverige bidrar med personsanering av piloter och flygande personal samt fordonssanering. Den utrustning vi har med är saneringsutrustning 06/S, CBRN skyddstält 07 samt kontrollstation (CCM, contamination control monitor).

Ulf Ragnarsson

UTV Luft/TU Bas

På måndagen i vecka 41 invigdes de öppna nordiska mästerskapen i flygfemkamp till tonerna av hemvärnets musikkår och ett tal av C LSS, Robert Nylén.

C LSS hälsade alla välkomna till Uppsala och belyste idrottens förmåga att bygga gemenskap mellan lagkamrater och i detta fall även mellan olika nationer. Han tog också tillfället i akt att kommentera den för stunden dystra väderleken.

– Och som atleter så är ni mycket medvetna om att vädret inte är avgörande. Kanske snöar det i morgon – och då är det så. Det är bara att gilla läget, konstaterade han under den regniga invigningsdagen.

C LSS, Robert Nylén samtalar med de svenska tävlande

Den militära flygfemkampen består av olika moment som ursprungligen ansågs avspegla nödvändiga kunskaper för militärer verksamma inom flygvapnet. Här ingår luftpistolsskytte, hindersimning, fäktning, bollmoment med basketboll samt hinderbana följt av orientering.

När man tävlar på de högre internationella nivåerna, såsom VM och OS, så ingår även ett flygmoment där man ska navigera rätt och passera ett antal punkter på rätt utsatt tid.
Detta moment finns inte med i det nordiska mästerskapet.

År 1947 genomfördes den första flygfemkampen i Vichy i Frankrike och Försvarsmakten deltog för första gången 1954. Sedan dess har Sverige alltid haft ett lag med i mästerskapen. Det är en viktig tradition att föra vidare enligt ansvarig arrangör Andreas Brink.

• Flygfemkampen mäter de kvalitéer som krävs för den luftoperativa arenan. Här krävs samarbete, precision, uthållighet och kampvilja. Dessutom är den internationella militära sportorganisationens (Conseil International Du Sport Militaire, CISMS) motto: ”Friendship through sports”. Genom att träna och tävla med andra länder så knyter vi upp kontakter vilket i längden kan bidra till en stabilare omvärld, säger Andreas Brink.

Inför varje möte mellan lagen är det tradition att spexa till det lite. Brassarnas utstyrsel signalerar detta.

Brasiliens herrar tog inledningsvis ett starkt grepp om mästerskapet med seger i både skyttet och bollmomentet. Norge gjorde en mycket stark insats på damsidan och tog hem bollmomentet på tisdagen.

Under onsdagsförmiddagen flyttades tävlingen till Fyrishov för genomförande av hindersimning.
I flygfemkamp räcker det inte med att kunna simma snabbt, utan att man även kan ta sig över och igenom ett hinder längs med sträckan så snabbt som möjligt.

På eftermiddagen genomfördes fäktningstävlingen och då tillbaka på Uppsala garnison.

Fäktning är en av grenarna i flygfemkamp.

Militär flygfemkamp är öppet både för män och kvinnor. Här fäktas Ida Lundkvist.

Det irländska bordet vid hinderbanan är en särskild utmaning.

Lagkamrater peppar för att få bästa resultat.

På torsdagen inträdde den så kallade britt-sommaren och gav de tävlande väldigt bra förutsättningar för tävlingens jobbigaste moment, hinderbana med efterföljande orientering.
Hinderbanan på Uppsala garnison följer den standard som ska vara vid en sådan här tävling. Ett av hindren som oftast lyfts fram i sammanhanget är det irländska bordet. Ett hinder som kräver styrka och gymnastiks kunskap att ta sig över. På herrarnas sida dominerade laget från Ecuador med både första och andra platsen. Brasilianskan Ellen Souza tog hem segern för damerna tätt följd av två norska atleter.

Tävlande med ledare från åtta nationer vid ceremonin efter genomförd tävling.

Sent på torsdags eftermiddagen stod det klart vad som blev årets resultat.

Vinnande lag på herrarnas sida blev lag Brasilien med Fredrico Brito, André Kuroswiski och Joel Belo som tävlande. På andra plats kom lag Ukraina och på tredje plats lag Norge 1.

Manliga lagtävlan frv. Norge 3:a, Brasilien 1:a och Urkraina 3:a.

I den individuella tävlingen så segrade Dmitro Kmetjuk från Ukraina före Fredrico Brito från Brasilien på andra plats och André Kuroswiski även han från Brasilen på tredje plats.

Vinnaren i mitten individuellt, Dmitro Kmetjuk fån Ukraina. Flankerad av #.an tv, Fredrico Brito och 2:an André Kuroswiski båda från Brasilien.

På damernas sida dominerade de båda norska lagen med seger för Norge1 före Norge 2. På tredje plats kom Lag Brasilien.

Lagtävling kvinnor. 3:a Brasilien. 1:a Norge lag 1 och 2:a Norge lag 2.

I damernas individuella tävling segrade norskan Anniken Milhan före sin landsmaninna Inger-Marie Hoberg på andra plats. Resultatet på tredje plats glädjer alla oss svenskar då Ida Lundkvist knep denna plats. Ida tillhör Luftstridsskolan.

Vi gratulerar alla deltagare, tävlande som ledare och funktionärer till en fint genomförd tävling.

NM flygfemkamp individuellt slutresultat 2018

Den 8 december 1998 flög J 35 Draken för sista gången i Flygvapnets tjänst. Pilot var Per Amelin och flygplanet en för tillfället blåmålad J 35J från andra divisionen på flottiljen F 10 i Ängelholm. Efter den sista landningen överfördes flygplanet 1999 till Flygvapenmuseum som 2008 deponerade det på Österlens flygmuseum.

Den sista Draken som flög i Flygvapnets tjänst, specialmålades för den sista officiella flygningen. Flygplanet är blått för andra divisionens på F 10 och försett med divisionens emblem, en dödskalle iförd hög hatt. Foto via Svensk Flyghistorisk förening

De första utkasten till Draken gjordes redan på 1940-talet. Huvudkonstruktör var Erik Bratt som kom på den geniala lösningen med en så kallad dubbeldelta för flygning i både hög och låg fart, ett koncept som senare skulle kopieras av andra flygplanstillverkare. För att utröna dubbeldeltans egenskaper i låga farter, byggdes ett provflygplan Saab 210 Draken som var cirka 30 procent mindre än det fullskaliga flygplanet som skulle få beteckningen J 35. Det skulle också komma att ta överta namnet Draken från provflygplanet. Första flygningen med J 35 ägde rum 25 oktober 1955. Leveranserna till Flygvapnet började i december 1959 med F 13 i Norrköping som första flottilj. Draken skulle successivt komma att ersätta J 29 ”Flygande tunnan”, J 32 Lansen och J 34 Hawker Hunter. Totalt tillverkades 569 flygplan för Flygvapnets räkning, inklusive en spaningsversion och en tvåsitsig skolversion. Draken kom även att exporteras till Finland, Österrike och Danmark.

Ursprungstanken med jaktversionen av Draken var att snabbt stiga till hög höjd för att bekämpa kärnvapenbärande bombflygplan. Maxfarten var närmare dubbla ljudhastigheten. Efter hand ändrades hotbilden till uppträdande på låg höjd. Den sista versionen var J 35J som var ombyggda J 35F. Johanversionen fick bland annat bättre elektronik och flera fästen för robotar samt utökad bränslemängd.

En J 35J flyger fortfarande i Swedish Air Force Historic Flight för att förnöja flygdagsbesökare i Sverige och utomlands.

En J 35J flyger idag med civil registrering. Flygplanet är ägt av Saab men opereras av Swedish Air Force Historic Flight. Foto Lennart Berns

Text: PA/övlt Lennart Berns, Svensk Flyghistorisk Förening

Den ena av Flygvapnet två före detta TP 85 Caravelle, skänktes till Le Caravelle Club på Arlanda. Ambitionen är att den snart åter skall kunna taxa för egna motorer. Foto: PA/övlt Lennart Berns, Svensk Flyghistorisk Förening

För i dagarna 20 år sedan lämnade en av Flygvapnets TP 85 Caravelle Malmen för att flygas till Le Caravelle Club på Arlanda. Den andra av de två signalspaningsflygplanen hade överförts till Flygvapenmuseum där den nu kan beskådas och även, i vissa fall, beträdas för att visa operatörsplatserna ombord.

Flygvapenmuseums TP 85 är ett blickfång för museet och erbjuder sedan en tid möjlighet för förbokade besökare att gå ombord. De ursprungliga operatörsplatserna har behållits. Foto: PA/övlt Lennart Berns, Svensk Flyghistorisk Förening

Ideella Le Caravelle Club jobbar ständigt med att hålla sin Caravelle i gott skick och med fungerande system. Målet är att inom kort även kunna taxa flygplanet för egna motorer. Flygplanet kommer i sommar att få en ny uppställningsplats i anslutning till Arlanda Flygsamlingar.

De två Caravellerna kom till Flygvapnet från SAS för att ersätta tidigare signalspaningsflygplanet Tp 52 Canberra. Det var ett erbjudande som Flygvapnet hade svårt att motstå. Priset för de begagnade flygplanen var fördelaktigt och de hade Rolls Roycemotorer, i huvudsak samma som i både Lansen och Draken. SAS erbjöd sig även att ta hand om underhållet. När Caravellerna tjänat ut ersattes de av nuvarande S 102.

Innan Caravelle blev aktuell för Flygvapnet stod deltavingade brittiska bombflygplanet Avro Vulcan högt på önskelistan, särskilt som det kunde flyga högt samt erbjuda tre operatörsplatser.

Ett kuriosum i sammanhanget är att det var Caravelle som fick Flygvapnet att övergå från benämningen reaflygplan (förkortning för reaktionsmotordrivna flygplan) till jetflygplan. När SAS 1959 introducerade Caravelle, ansågs att benämningen reaflygplan i annonserna för det nya flygplanet kunde misstolkas, varför man valde benämningen jetflygplan. Flygvapnet var inte sena att följa efter.

Förarplatsen i TP 85 Caravelle var av typisk 50-talssnitt med analoga instrument. Caravelle tjänstgjorde i Flygvapnet som signalspaningsflygplan åren 1972 – 99. Foto: PA/övlt Lennart Berns, Svensk Flyghistorisk Förening

Text & foto: PA/övlt Lennart Berns, Svensk Flyghistorisk Förening

En vacker stilstudie av J 34 Hawker Hunter, enligt de flestas bedömning Flygvapnets vackraste flygplan någonsin. Flygplanet infriade talesättet att vackra flygplan flyger bra.

I en nyhetsutsändning från TT sommaren 1955 meddelades nyheten att Sverige och Flygvapnet köpt två flottiljer Hawker Hunter från Storbritannien. 120 flygplan på ett bräde! Med beteckningen J 34 skulle det nya jaktflygplanet överbrygga klyftan mellan J 29 Tunnan och J 35 Draken. Hawker Hunter, av många ansett som Flygvapnets genom tiderna vackraste flygplan, var ursprungligen avsett för försvaret och Stockholm och tilldelades följaktligen F 8 i Barkarby och F 18 i Tullinge. Pilot vid första leveransen var sedermera flygvapenchefen Dick Stenberg.

J 34 var en Hawker Hunter Mk.4. med Avonmotor utan efterbrännkammare. Stigförmågan lämnade mycket i övrigt att önska; de sovjetiska bombflygplanen som jaktflyget på Stockholmsflottiljerna hade att bekämpa, hade säkert hunnit att både fälla sina bomber och anträda återfärden innan Huntrarna hunnit upp på höjd för att ta upp jakten. För att förbättra stigprestanda gjordes på FC försök att utrusta typen med efterbrännkammare.

J 34 var mycket omtyckt av piloterna, men mindre av teknikerna som hade svårt att förlika sig med brittiska konstruktionslösningar.

F 9 på Säve utanför Göteborg svarade under många år för luftförsvaret av västra Sverige. J 34 Hawker Hunter blev ett välkommet tillskott under 1960-talet.

När J 35 Draken kom i tjänst var de östra flottiljerna F 13 i Norrköping, F 16 i Uppsala och F 18 de första att få typen. Därmed ägde en kraftig förstärkning av Stockholmsförsvaret rum, tack vare Drakens enastående stigförmåga. J 34:orna förflyttades bakåt i landet, till flottiljerna F 9 i Göteborg och F 10 i Ängelholm. Beväpningen som ursprungligen var automatkanoner, utökades med Robot 24 Sidewinder.

J 34 kom att utrustas med IR-målsökande Rb 24 Sidewinder. J 34 var också utrustad med avståndsmätare som mätte avståndet till målet, något som underlättade siktningen.

I början på 1969 var det slutfluget. Närmare bestämt vid en flyguppvisning på F 9 den 11 februari 1969. Därefter gick de återstående flygplanen till skroten. Sju räddades dock från Skrot-Pelle och fann vägen till England där de renoverades och återställdes i flygande skick. Några levererades till Schweiz.

Sic Transit Gloria Mundi!

Sic Transit Gloria Mundi! Flygvapnets vackraste flygplan genom tiderna slutade sina dagar på skroten, utom sju som flög vidare i olika skepnader.

Text: Lennart Berns

Foto via Svensk Flyghistorisk Förening